År 2019 blev Jonesas mangårdsbyggnad frimärksmotiv. Det har röstats fram som det vackraste Sepac-märket i Europa.
Jonesas mangårdsbyggnad, hembygdsgården, var bebodd ända fram till 1980. Då avled gårdens sista bonde, Lennart Karlsson. Den nya ägaren, Lennarts brorson Roy Karlsson i Överby, erbjöd huset på arrende för en blivande hembygdsförening i Önningeby. Önningeby hembygdsförening bildades och mangårdsbyggnaden arrenderades på 15 år. Man betalade ett symboliskt arrende, men förband sig att lägga nytt tak på huset. När arrendetiden gick ut fick man förnyat kontrakt, men år 2001 fick hembygdsföreningen köpa gårdstomten och överta såväl mangårdsbyggnaden som uthuslängan med lillstugan.
Mangårdsbyggnaden är uppförd under 1800-talets första hälft. En uppgift säger att byggnadsåret var 1830. Rumsindelningen är inte helt traditionell – det vanligaste var att bostadshuset på en bondgård var en så kallad “parstuga” med stuga och anderstuga (sal) med en mellanliggande farstukammare. Jonesas mangårdsbyggnad har en centralt placerad sal som flankeras av ett par kamrar i väster och en stuga (kök) i öster. I början av förra seklet förhöjdes huset och fick en ljusmålad panel upptill. Verandan var även målad i ljus oljefärg, medan resten av panelen var rödmyllad. Detta färgsättningsmode har kallats ”kjol och blus” och kom troligen till Åland genom österbottniska influenser.
Mangårdsbyggnaden är under renovering och förhoppningen är att den inom några år ska kunna öppnas för allmänheten, så att man kan visa hur bönderna och önningebykolonisterna bodde. År 2019 blev huset frimärksmotiv och det åländska märket röstades fram som det vackraste Sepac-märket i Europa.
